linalinnea

Jag har hunnit plöja igenom stordelen av den innan sommaren inhandlade högen med böcker. Läsa är det ultimata semesteravslappningen tycker jag. Ännu bättre är det när man upptäcker en ny författare vars böcker man blir totalt uppslukad av. Så är fallet med Johan Theorin som jag läst för första gången i sommar. Han berättar helt fantastiska historier på ett otroligt välskrivet sätt. Lagom spännande deckare med inslag av det övernaturliga och helt otroliga naturskildringar av det vackra Öland gör hans böcker till bland de bästa jag läst.

Den första boken jag läste var Nattfåk. Nattfåk är namnet på en kraftig snöstorm som sveper in över Öland då och då. Boken handlar om en familj som just flyttat till Öland från Stockholm. Stora tragedier sker och gamla kommer upp till ytan.

Skumtimmen är den bok jag håller på att läsa just nu. Precis som med Nattfåk är det jättesvårt att sluta läsa. Jag läser alltid en stund i sängen innan jag somnar och jag får tvinga mig själv att bara läsa några sidor annars blir jag vaken alldeles för länge. Den här gången är det en alkoholiserad kvinna som återvänder till Öland för att leta efter sin son som försvann där för 26 år sedan.

Italienaren är skriven av Sven- Olov Karlsson som skrivit Amerikahuset och Svenska ödehus som jag också läst.
Boken utspelar sig i en by i Västmanland som inte ligger alls långt härifrån. Det märks för man känner igen sig mycket i det han skriver om. Historien handlar om Peter, vars far "Italienaren" blir sjuk i cancer. Peter tvingas hjälpa till att ta hand om sin far och se den personen han sett upp till så mycket tyna bort och dö. Gripande men ändå  skriven med mycket humor gör denna bok mycket underhållande.

Den bok jag blev mindre imponerad av är Olycksfågeln av Camilla Läckberg. Jag förstår inte alls uppståndelsen kring henne. Historien är svår att komma in i med många stickspår och ovesäntligheter. Karaktärerna är skrivna otroligt klyschigt. Men jag var ändå så pass nyfiken på upplösningen att jag läste färdigt boken. Men det här är bland de tråkigare böcker jag läst.

Det här var också lite av en besvikelse. Domedagen gryr av Arto Paasilinna. En av mina favoritförfattare vars böcker man alltid får sig ett gott skratt av. Men i den här boken fanns inte mycket alls av den humor och äventyren som i de andra böckerna. Det blev direkt långtråkigt på många ställen. En av de sämre böckerna av Arto tyvärr.

Det var det jag hade att rapportera om just nu. Eftersom jag ligger hemma och är förkyld hade jag tid med ett ordentligt inlägg för en gångs skull. Tänk vad det ska krävas...